Ett lag, tre fleecar, en sponsor!

För fyra år sedan stod Arne Sund jämte isen, och tyckte att tjejerna i Joy såg frusna ut när de åkte runt och tränade på isen. Jaha, vad gör man då. Jo, grunnar en stund och erbjuder sedan en lösning på "problemet". Så lagom till det årets julshow kunde teamet för första gången åka in på isen med nya blå fleecar. Mycket stolta. Runt isen stod lika stolta föräldrar. Detta var Team Joys första säsong som ett tävlande lag. Först en uppvisning på vårt eget Team-SM 2005 och sedan en nybörjartävling i Mölndal den 1 april. Och så rullade det på med samma fleece under ytterligare en säsong. Då första säsongen med Valeri och Nathalie som coacher.

Efter två intensiva säsonger började de blå fleecarna bli både urvuxna och solkiga. Återigen kliver Arne fram och erbjuder laget stöd till fleecarna. Det här årets tema var "Trollkarlen från Oz". Efter en del funderande så bestämdes det att vi trots allt skulle satsa på en vit fleece. Väl medvetna om att det inte är den absolut lättaste "färgen" att hålla fräsch. Men efter att kollat in Jennifer H. som hade haft sin egna vita fleece två år så kunde vi se att den nog skulle hålla sig hyfsat OK. Och helt suveränt häftigt för nästan prick två år sedan laget på en träning körde med fleecen för första gången. Nästan ett tjog med "Maja Gräddnos" på en gång på isen. Den här gången fick fleecen vila i garderoben under träningspassen fram till lagets första tävling. Dessutom fick "Brahe Revision"-logon också stå ut med att få en svensk flagga sydd över till Leon Lurje Throphy. För på internationella tävlingar är det inte tillåtet med reklam. Och samma sak blev det även i våras till samma tävling.

Team Joy är nu inne på sin tredje uppsättning av fleecar. För ett par veckor sedan var det premiär för en ny uppsättning. Denna gång helsvarta. Återigen med Brahe Revision som sponsor och med sin logga på armen.(Och på vår hemsida och med skylt i Smedjehov.) Denna tredje gången har alla tjejerna sina egna namn broderade på armen. De flesta är så stora nu att det nog inte längre växer ur sin fleece och behöver byta. Dessutom väldigt mycket behändigare att reda ut vems fleece som är vems.

Många av tjejerna har varit med under hela resan. Och med alla tre fleecar i garderoben. Nostalgi!!!