Kaffe eller livet

I normala fall brukar vi föräldrar alltid få vänta på våra barn. Någon brådska brukar det aldrig vara. Det ska stretchas, pratas och kramas innan det är dags för hemfärd. Men idag är det fest och då gäller andra regler.

Som glad föräldrer har Anna kört runt hit och dit i kommunen hela dagen. Plus att hon har hjälpt till med att skriva testkort under eftermiddagen. Nu behövde hon pigga upp sig med en mugg kaffe. Innan det är dags för hemfärd. Men strax efter träningstiden slut ser vi Hanna komma störtande mot klubbrummet. I hennes blick kan man ana att hon är mycket redo för en snabb avfärd från Smedjehov. Här finns ingen förståelse att någon behöver piggas upp med en mugg kaffe.

-Varför kommer du inte, utbrister Hanna?

-Jag måste få dricka mitt kaffe först, svarar Anna försynt.

Vi föräldrar som är åskådare till dramat kan se förtvivlan i Hannas ögon. I nästa minut kommer Elin in i klubbrummet, också hon har ett desperat uttryck ögonen när hon ser Anna läppjande på sin kaffemugg.

- Varför tog du inte ner henne, frågar Elin?

- Men, hon drack ju kaffe, svarar Hanna uppgivet.Efter ytterligare en stund (säkert 30 sekunder) kommenterar Hanna situationen igen:

- Hur mycket kaffe har du druckit egentligen?

Nu kan inte vi föräldrar hålla oss längre, utan vi skrattar högt och ljudligt. Elin, som inte alls kan se det roliga i situationen vänder sig till oss skrattande föräldrar:

- Vad är det med er? Ni brukar inte vara så här glada!

Pernilla som också ska åka i samma bil, rusar sedan in, tittar undrande på vad som händer (egentligen på vad som inte händer). Därefter kommer Amanda (Annas dotter), och då är Annas kaffepaus slut. Tjejerna blir mycket nöjda när de får Anna ut genom klubbrumsdörren, på väg mot bilen. Nu hinner de nog till festen i tid i alla fall...